Hon stannade till. Hjärtat slog hårt inuti henns bröstkorg och hotade med att röja hennes gömställe. Hon andades häftigt och såg snett bakåt för att se om någon kunde tänkas följa efter henne. Nej, hon var säker för tillfället. Hon andades ut, försökte lugna ner sig. Hon visste inte någonting längre.

Vad hade hon gjort där till att börja med? Just det. Lisa hade ju övertalat henne. Men varför lät hon sig övertalas? Jo, för att det var hennes bästa kompis. Men vilka var dom typerna som väntade utanför festlokalen då?

Hon och lisa hade gått in, börjat dansa och sedan stack Lisa iväg till den dära goth-killen som hon varit så upp-över-öronen-kär-i ett väldigt bra tag, och hon stod kvar själv. Hon bestämde sig för att dansa ensam och gjorde det.

Plötsligt en ca tio meter bort så föll en tjej ihop, blodig. Killen som stod brevid hennes böjde sig ned, tog tag i henne, och satte sina tänder i hennes hals! Hon visste inte vad hon skulle tro så hon sprang till Lisa som inte hade märkt något. När hon kom fram till Lisa, skakade hon om henne, skrek till henne att de måste gå, sa till hon att det är farligt här.

Lisa började skratta. Goth-killen började skratta, alla andra började skratta. Iallafall nästan alla. Vissa bara vände bort huvudet när hon sökte deras blick. Vissa skakade på huvudet. Vissa såg besvärade ut. Men de flesta skrattade. De flesta skrattade högljut och började gå emot henne. Hon backade bakåt och trillade. Hon ställde sig snabbt upp, vände sig sedan om och sprang ut ur lokalen, bort från platsen. Bort från allt. Bort från Lisa.

Hon sparkade av sig sina högklackade skor och sprang bafota och brydde sig inte om hon fick glassplitter, eller grus under fötterna, hon bara fortsatte att springa. Och nu stod hon där. I korsningen. Rädd, ensam och utsatt. Hon kikade bakom hörnet för att se om något var där. Nej, kusten klar. Hon gjorde sig beredd på att springa, tog ett djupt andetag och startade. Fullmånen var uppe nu och det var en stjärnklar himmel. Mycket folk på gatorna, så hon var i stort sett inte ensam, men samtidigt var hon ju det ändå. Hon fortsatte att springa och såg plötsligt en av dörrvakterna från festen. Hon tvärstannade och vände om. Där såg hon den andra dörrvakten. Sen en tredje dörrvakt. Hon sprang åt höger, så snabbt hon kunde, så osynligt hon kunde.

Det kändes som om hennes hjärta skulle explodera, hon visste inte vad hon skulle göra. Hade Lisa ljugit för henne? Varför hade Lisa tagit henne dit? Plötsligt slår något henne hårt i ansiktet, mörkt, vingligt, stjärnor. Röster. Börjar falla bakåt, hårt, ont. Röster som ropar, svart.